Nu har det gått ett tag sedan en av det allra märkligaste och mest fantastiska händelserna i mitt liv inträffade.
Ett riktigt underverk, sådant man bara läser om i Allers eller Året runt...
För ca 4 år sedan så försvann min lilla älskade katt, Lilla ludd. En bondkatt men med långt hår som jag haft sedan hon föddes för ca 14 år sedan.
dagarna gick och jag och barnen sörjde vår lilla vän.
Efter ett halvår flyttade vi och jag minns att jag bad de nya ägarna att om det dyker upp en liten lurvig katt som är lite rädd men extremt kelig så ring...
Även om jag innerst inne förstod att hon aldrig skulle komma tillbaka.
Lilla Ludd strax innan hon försvann
Så kom den där dagen då vi var på Coop och shoppade.
Av en slump slängde jag en blick på anslagstavlan medan jag klädde på Charlie overallen...
Mitt hjärta slog en volt och pulsen steg till en nivå jag inte trodde jag hade...
Upphittad, steriliserad katthona vill hem, infångad efter ett år inomhus,
stod det på lappen
Såklart jag kände igen Ludden, och jag bara skakade i kroppen. Jag ville ringa numret direkt men vi åkte hem och jämförde bilder. Jag kunde inte tro att hon fortfarande fanns efter fyra år borta, även om jag såg att det var hon.
När jag pratat med tjejen som hittat henne, flera mil ifrån stället hon försvann ifrån så var jag säker på att det var hon och vi åkte för att titta.
Lite grå och gammal, stel och struttig men samma lilla Ludd...
Hon kröp ihop i mitt knä och jag lade henne så som jag alltid gjort och hon började spinna.
Det var nog en av de allra märkligaste känslorna jag upplevt, som att någon återuppstått från de döda...
Den känslan när jag berättade för barnen var obeskrivlig. Emma började gråta av glädje.
Här hälsar vi på Lilla L för första gången på 4 år...
Dagen efter hämtade vi henne ifrån en fantastisk människa, Therese.
Hon hade matat Ludden under ett år men hon hade varit för rädd att komma nära.
När hon till slut låtit sig fångas så tog T henne till veterinär, chippade henne, klippte, avmaskade och fixade henne. Hon fick bo i deras dubbelsäng och fick en massa kärlek och omvårdnad tills vi hittade lappen och kunde ta hem henne...
Tänk att det finns sådana människor, sådana djurens hjältar...och vår hjälte såklart!
Emma och Linus träffar Ludden.
Nu myser hon hemma, under någon fåtölj vid kakelugnen eller i någon av sofforna eller sängarna. Hon vill inte går ut, hon har nog fått sin utedos för resten av sitt kattliv.
Hon gosar, äter och sover och njuter av att vara hemma efter 4 år på rymmen...
Tänk om hon kunde berätta var hon varit, min lilla trasselsudd...
Kram C