tisdag 8 september 2009

mama repotage..



Idag kommer nya numret av Mama ut i butikerna.
Där kan ni läsa om mig C och det som hände sommaren 2007. Två år har gått och jag känner mig stark och lycklig och det som vi varit med om har verkligen stärkt mig som människa och mamma. Det har stärkt bandet mellan oss i familjen, mig och min älskade syster som fanns där för mig hela tiden och det har stärkt banden mellan mig och alla mina underbara vänner.



Ja det är nog tur att vi inte alltid vet vad som väntar runt hörnet... men det viktigaste är att man inte slutar leva, att man fortfarande njuter av livet, lever ut drömmar och visar uppskattning och kärlek till dem man älskar. Och skrattar!! Det är vi riktigt bra på, det i kombination med galen humor har nog räddat mig. Alla sjuka situationer som dykt upp som man kan garva ihjäl sig åt så här i efterhand...
Jag lever i allafall världen bästa liv nu, med mina härliga barn som lyser upp mitt liv, min älskade Claudio som som får mig känna mig stark och vacker, familjen och alla vänner som gör att jag känner mig rik!
Om ni har några funderingar eller frågor, hör gärna av er! Då blir jag bara glad.
Varm kram Charlotte

42 kommentarer:

Mimmi sa...

Tack för en underbar inblick - jag började gråta när jag läste repotaget.

Följer din blogg i det tysta, men kände att jag behövde ge mig till känna då det berörde mig så otroligt.

Stjärnor & Champagne sa...

Åhh Charlotte, jag hade inte en aning. Men vad stark du är, jag bara ryser. Vad fint du skriver. Jag fick tårar jag med. Vilken fin familj du har och jag har ju förstått att du och din syster står varandra nära.
Som sagt man vet aldrig vad som väntar en...
Kramkram Anne

Stjärnor & Champagne sa...

Glömde säga vilka fina underbara bilder på dig och barnen/ Kram igen A

Norrdalen sa...

Vilken superkvinna! Sitter också här med tårarna rullandes ner för kinderna över hur snabbt allting kan förändra ens liv, men hur du och ni tillsammans accepterar och inte bara drar täcket över huvudet utan ger er sjuttsingen på att det ska gå. Järnvilja! Skönt med ett sådant enormt stöd från familj och vänner, beklagar bortgången av er pappa!

Tack för att du ville dela med dig!
kram jannica

Lina ♥ C´est la vie sa...

Hej igen, jag gläds åt att följa er blogg och vad rolgit att ni hittade in hos mig. Jag är med lite av den tystare läsaren, så som Mimmi, men återkommer ofta. Lina

Jenny sa...

Hej Charlotte,
Hade aldrig kunnat föreställa mig vad du varit med om, har precis läst reportaget och sitter fortfarande och ryser..tänk vad livet kan förändra sig på ett ögonblick.

Jag beundrar dig och din livsvilja, du är en stark kvinna!

Superfina bilder på dig och dina barn,

Stor kram Jenny

Lina ♥ C´est la vie sa...

Gärna, jag länkar redan till er blogg. Maila mig om du vill.
lina@cestlavie.se

kram Lina

ANETTESHUS.COM sa...

Hei! Du er et sterkt og flott menneske, Charlotte!! Fantastiske bilder av deg og dine vakre barn:)

Ønsker deg og dine alt godt!

Stor klem Anette:)

cat sa...

Wow, vilken ära att du/ni vill dela med er av olyckan. Det är bra att bli påmind om att inte ta allt för givet.
Catarina

ANETTESHUS.COM sa...

Jeg tipser og linker til bloggen din i dag, er det ok?

Klem Anette:)

Emmas idéer sa...

hej på er systar... oj vad man blir tagen när man läser om dig Charlotte. Vilken styrka.

Jag vet inte själv hur man skulle ta det, men det enda jag vet är att jag precis som du skulle offra mitt liv för att rädda mitt barn.

Underbart repotage som verkligen berör.

Kramar till er alla.

//Emma

Hemmalycka sa...

Tack för att jag fick läsa din gripande historia som ändå ger hopp och glädje, du verkar ha ett underbart liv, underbar familj och verkar kunna njuta av livet. Jag är övertygad om att du kommer att kunna inspirera andra människor både med och utan rullstol i framtiden.
Må så gott!
Åsa

Mitt hvite hus sa...

For en historie du deler med oss...Du må være et sterkt menneske...
Så godt at man har sine kjære rundt seg i en sik stund.. og man knytter gjerne enda sterkere bånd også..
tusen takk for at deler dette med oss. Klemmer Kerstin

Hanna sa...

Ja här sitter jag och grinar... sonen undrar om vi inte skulle gå och hänga tvätt... :)
Vad hemskt du varit med om, och vad stark du är!!
Underbara bilder på dig och dina barn!

Ha d bäst!
Stor varm kram, Hanna

Åsa & Årstiderna sa...

Hej och eloge till ett jättefint reportage!

Tänkte höra om jag kan beställa en jättestor svart tavla från Bloomingville genom er. Tog inget från dem. Kände att det var lite trist och fantasilöst att ha samma märken.

Kram från Åsa & Årstiderna

Ulrika sa...

Hittade hit till er blogg ganska nyligen (jättefin !)
Vilken gripande historia du delar med dig av och så full av liv du verkar vara....rörd till tårar av berättelsen. SÅ vackra bilder på dig och dina barn, de är säkert mäkta stolta över sin mamma :-)

Kram från Ulrika (miste min mamma i år den 9:e juli, hon hade stroke sedan tidigare)

Anonym sa...

Vad fina ni är på bilderna! Vilket öde som drabbade dig/er, men så härligt att du är stark i situationen. Även ifall jag säkert kan tro att det är tufft emellanåt, så hoppas jag att du har din positiva anda resten av ditt härliga liv!

Kramar en Nynäsbo

Anonym sa...

Vilket repotage!!!!
Tur att man inte vet vad som händer. Tack för du delar med dig.
Följt eran blogg o hade ingen aning om detta.
Vet inte vad jag ska säga,,, men ni verkar vara en underbar familj!!
Kramar Nettan

MITT VITA HUS sa...

ja tårarna kom här med. Vilken kämpe du är säger jag bara har svårt att finna andra ord men detta gav mig en tankeställare och så fint av dig att dela med dig av detta innersta vill jag säga. ibland tror man att man är odödlig och då behöver man läsa något sådant här! Denna historia kommer jag att ha med mig med nu när jag snart är färdig sjusköterska och kanske kommer i kontakt med sådan liknande områden. Man får verkligen inte glömma personen bakom skadan man ska vårda och det är mycket lätt att göra kans jag säga och speciellt som ny i vårdyrket så verkligen tack för att du delade med dig! Kram Mia

Hem och Lycka sa...

Sitter och gråter här jag med och vill säga att jag tycker du är STARK som ORKAR att berätta. Tack för att du delade med dig, stor KRAM!

femtiovitakvadrat sa...

Åh... ögonen fylls med tårar här med...verkligen berörd av er historia. Beundrar din/er styrka och livsgnista trots svåra motgångar... Starkt att dela med dig, det får en att tänka efter och sätta livet och vardagen i lite perspektiv... Önskar er ALL lycka i framtiden!

Hälsningar Patricia

Grodmamman sa...

Efter att ha läst artikeln om dig så kan jag bara säga att "det är verkligen tur att man inte vet vad som väntar bakom hörnet"!:)
Fina bilder på din familj också!
Kram

Moa sa...

Vilken gripande berättelse... jag har aldrig besökt din blogg tidigare men hittade hit idag. Har gråtit i massor... Vilka fina bilder och fin familj du har!!!

Kram Moa

Fröken Friberg sa...

Fantastiskt fint skrivet. Jag beundrar dig och din styrka och livsglädje! Kram Charlotte

Designe sa...

Hej! Oj, va jag ryste när jag läste reportaget här!
Hade ju inte en aning om allt detta. Va tuff du är som går ut och berättar om det här, förstår oxå att det kan vara skönt att få prata ut om det nu när allt lagt sig lite efter allt som hänt!
Såå fina bilder på dig och barnen!
Jättekul att ni öppnade butiken!
Ha en fin höstvecka! Här skiner solen för fullt!
Kram :)

Annette sa...

Jag hamnade på din blogg av en slump när jag sökte efter inspiration för min renovering. Tack för att jag fick en inblick i ditt liv. Vilken stark kvinna du är och vad glada dina barn måsta vara över att ha dig som mamma.

Tusen kramar till dig...

plingan sa...

Tack för att vi får ta del av ditt gripande livsöde. Det får en verkligen att tänka till, reflektera över hur man själv har det och hur snabbt situationen kan förändras.

Kramar Pernilla

Anna Söderberg sa...

Jag har varit inne på er blogg tidigare och kände genast igen dig C när jag öppnade Mama-tidningen.
Jag läste intervjun/reportaget och satt med tårar i ögonen hela tiden.

Så härligt att du mår så bra idag efter allt du och din familj gått igenom!
Glädje!!

Kram

Söta Prickar sa...

Hej...jag saknar ord...
Vad kan man säga mer än att du är helt fantastiskt stark och positiv människa!!!!!!
Stor kram till dig!
Lotta

Husbysjutolfts sa...

Åh herregud, inte ett öga torrt. Vilken berättelse och vilken stark tjej och vilken fantastiskt familj du har.
Förlorade nyligen min pappa i en hjärnblödning och när du själv gjorde det hade du precis drabbats av en olycka.

Dig kommer jag följa hädanefter vilken förebild du är.

Anna-Malin sa...

Jag vill börja med att tacka för den gulliga hälsningen hos mig.
Lyktan är fantastiskt vacker...

En av mina goda vänner råkade ut för en olycka och bröt ryggen när vi gick på högstadiet. Vi försökte få med honom på alla sätt, men allt eftersom drog han sig tillbaka.
Han var ju fortfarande samma person för oss och vår vän, men i sina egna ögon hade han tappat sitt värde...

Med den allra största ödmjukhet beundrar jag ditt mod och din styrka, du fantastiska och vackra kvinna!
Du inspirerar mig!!

Kram Anna-Malin

rosenskära sa...

Å herregud, vad stark du är! Första besöket hos dig/er och jag får läsa det här, tack för att du lämnade ett spår hos mig. Nu räcker inte orden till, jag kan inte ens föreställa mig och jag är också mamma - med stort M...

Så mycket kärlek...

Lena

HWITA DRÖMMAR sa...

Ögonen tåras, men jag finner inga ord. Vilken fantastisk och stark människa, mamma, kvinna och tjej du är Charlotte!

Tack för att du orkar dela med dig, det ger en tankeställare vad som är viktigt här i livet.

Kram M

Anonym sa...

Hej!

Jag blir helt tagen. Tack för att du delar med dig. Jag finner inga ord.

Kramar i massor!

Lilla huset på prärien sa...

Wow vad häftigt Charlotte! Jag har ingen aning om vad det handlar om exakt men jag känner att jag måste genast gå och köpa den där tidingen!! Vad hände? Bröt du ryggen? Gud vad jag blev nyfiken nu!

Skönt att höra att du mår bra nu igen och att ni är lyckliga!

Kram Jenny

Lilla huset på prärien sa...

Åh hjälp gud... vilken historia! Nu har jag läst, förstorade dina bilder och jag sitter här o gråter lite o ryser. Det kunde lika gärna varit jag... jag hade gjort det samma för att rädda något av mina barn.

Jag fattar inte att det är du liksom... så otroligt söt. Jag tror nästan att det är en saga när jag läser men så är det sant! Du ser helt fantastisk ut, starkt och snygg! Vilken grej som har hänt dig. Fasiken va bra att skriva om det, livet går vidare. Vill ge dig en stor kram!

Jenny (igen)

Min Svägerska och Jag sa...

Vad fin artikel, helt otroligt att du ville visa så mycket av ditt liv och dela med dig av din historia. Jag har följt eran blogg under sommaren och tycker att det är så inspirerande. Härom dagen köpte jag mama (är själv med på sid 54) och fastnade direkt för bilderna på dig och barnen.
Det var verkligen en artikel som gav spår. Lycka till så hoppas jag att vi ses på bloggarna framöver.

Kram Linda

Unknown sa...

Å typiskt mig att tjuta som ett barn när jag läser sådant här. Tänk vad man kan klara och vad man ska uppskatta vad man har NÄR man har det.
Du är min idol Charlotte ;-)

Jessica

Anonym sa...

Jag blev så berörd av din historia och av dig! men har svårt att formulera det i ord, men att berätta om smärtan både fysiskt och psykiskt på ett sådant sätt så att det gick direkt in i maggropen..
Du har en inre styrka som ger hopp!
Kram/Anette

Camilla sa...

Vilken bra artikel.. skönt att höra att allt har gått bra!! Min sambo bröt också sin rygg i en olycka och sitter i rullstol... idag firar vi faktiskt 10 år och njuter av livet, även om det är upp & ner ibland :)

/Camilla, hus nr 8

Pixi sa...

Oj..vilken historia..Säger som de andra att du visar en stor styrka..Ska bli intressant att få se din dokumentär sen på tv !! Må så gott o jättetrevlig blogg ni har !kram =)

Unknown sa...

Vilket jäklar anama du har, jag har ju följt bloggen så länge men det är inte förrän idag som jag läste hur olyckan gick till.
Jag skadade själv ryggen när jag var 17 år , men hade ängla tur, skadade 10:e och 12:e kotan krossade ändkotan och var förlammad för en tag, men det gick bra. Jag kommer aldrig bli helt återställd, men jag kan gå, men inte springa. Varje gång jag åker skidor där det hände ryser jag. Du är verkligen en superduper föredömlig urkvinna. Det ska bli spännande att se SVT i augusti.
Nu ska jag äta lite räkor och ta ett glas vitt vin till.
Ha det så himla gott NYTT År!
Annelie
radhusochstuga

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...